Pimsleur Japanese Review: Starka nybörjarljudlektioner med några halvkokta funktioner

Jag började med Pimsleur Japanese för flera år sedan när jag planerade en resa till Japan. Jag tänkte att fokuset på konversationsfärdigheter skulle vara bra för mig – och det var det. Sedan dess har programmet lagt till funktioner för att tilltala elever som inte är lika intresserade av ett rent ljudbaserat tillvägagångssätt.

Nu när jag är på mellannivå och vill friska upp mitt japanska, bestämde jag mig för att besöka programmet igen. Jag tänkte att bekantskapen med det kanske kunde hjälpa mig att återfå språket.

Sammantaget tycker jag att det helt klart håller måttet – det är ett stabilt ljudprogram för nybörjare i japanska med tydligt strukturerade kurser och spårning av framsteg. De nyare funktionerna, som Voice Coach, har gett det mer dimension. Mitt enda klagomål är kanske att några av dessa funktioner känns som om de fortfarande behöver utvecklas. Jag kommer att gå in på allt detta i detalj i min recension.

Om du föredrar en video kan du också se min kollegas recension av Pimsleur här:

Hur Pimsleur-systemet fungerar

Innan vi går in på detaljerna i Pimsleur Japanese, låt oss ta en titt på hur Pimsleur fungerar i allmänhet.

Pimsleur använder skuggningsteknik (shadowing) och intervallrepetition (spaced repetition) för att lära dig att tala på målspråket. Så här fungerar det i praktiken:

• Du lyssnar på ett kort avsnitt av en konversation på målspråket.
• Den konversationen bryts ner i lättsmälta bitar av information om ordförråd, grammatik, sammanhang etc.
• Du kommer att bli ombedd att lyssna noga på infödd talare av orden eller fraserna som används i konversationen, från den allra första.
• Du kommer sedan att bli ombedd att upprepa ljudet från den infödda talaren högt och så nära du kan.

Naturligtvis får Pimsleur dig inte bara att härma fraser på målspråket. Det upprepar och väver också in dessa fraser mellan de andra du lär dig inom varje lektion, för att säkerställa att du kommer ihåg vad de betyder och i vilket sammanhang de ska användas.

Tanken bakom detta system är att det efterliknar hur du skulle lära dig ditt modersmål när du växte upp. Tänk på hur du lärde dig ord beroende på hur omedelbart användbara de var för dig – t.ex. lärde du dig först "mamma" och "pappa" för att tilltala dina föräldrar, sedan "mjölk" för att indikera att du är hungrig och så vidare. Pimsleur fungerar ungefär på samma sätt, förutom att (till skillnad från när du var ett barn) du är mycket mer medveten om processen som sker.

Pimsleur Japanese: Kursstruktur

Hela Pimsleur Japanese-kursen består av fem nivåer indelade i 30 lektioner vardera. Varje lektion har en 30-minuters ljudfil som huvudkomponent, med ytterligare funktioner avsedda att komplettera det du har lärt dig.

Efter den allra första lektionen börjar varje efterföljande lektion med en snabb repetition av den föregående och bygger gradvis vidare på det.

Vilken nivå den är inriktad på

Kursen verkar vara riktad till nybörjare till mellannivåelever. När jag går igenom lektionerna skulle jag säga att om du förbereder dig för Japanese Language Proficiency Test (JLPT), kommer den att hjälpa dig upp till N4, som mest.

Vilka ämnen den täcker

Pimsleur Japanese fokuserar på konversationsträning. Därför kommer ämnen som vägbeskrivningar, mat, resor och aktiviteter att stå i centrum genom hela programmet.

Hur lång tid det tar att avsluta hela kursen

Om du bara använder de 30-minuters ljudlektionerna skulle du lägga totalt 4 500 minuter (30 minuter x 30 lektioner x 5 nivåer) eller 75 timmar på Pimsleur Japanese. Även om du bestämmer dig för att bara spendera en timme per dag på programmet, skulle du faktiskt kunna avsluta det på mindre än tre månader.

Vad jag gillade med Pimsleur Japanese

Intuitiv progression av kärnlektioner

Den allra första frasen du kommer att lära dig är すみません、英語がわかりますか？ (すみません、えいごがわかりますか？) – "Ursäkta mig, kan du förstå engelska?" Det är ett ganska användbart uttryck om du reser till eller bor i Japan, med tanke på att mindre än två procent av engelsktalande i Japan är mycket flytande i språket.

Lektion 1 fortsätter att bygga vidare på den första frasen, så att du får träna på uttryck som 日本語が少しわかります (にほんごがすこしわかります) – "Jag förstår lite japanska" och 日本語がわかりません (にほんごがわかりません) – "Jag förstår inte japanska."

De nästföljande lektionerna går vidare till hälsningsfraser som おはよう – den informella versionen av "God morgon", frågor om vägbeskrivningar som 上野駅はどこですか？ (うえのえきはどこですか？) – "Var är Ueno station?" och andra väsentliga fraser för att navigera i vardagen i Japan som utlänning.

Naturligtvis ökar svårighetsgraden också allteftersom lektionerna fortskrider. Men det är tydligt att mycket tanke har lagts på sekvensen för hur fraserna ska läras ut. Med Pimsleur känns inlärningsprocessen ganska naturlig – liknande vad du kanske upplever om du lär dig medan du är utomlands i Japan.

Flexibla språkpreferenser

Om du använder de icke-audiobaserade komponenterna i Pimsleur Japanese har du tre språkalternativ: romaji, romaji med japanska eller enbart japanska. Tryck bara på översättningsikonen i det övre högra hörnet av skärmen för att växla mellan dessa alternativ.

Om du ännu inte har börjat lära dig de tre japanska skriftsystemen (hiragana, katakana och kanji) är romaji en hyfsad utgångspunkt. Den består av japanska ord skrivna med det latinska alfabetet, vilket gör den användbar när du bara behöver grunderna för att ta dig runt i landet.

Men om du är fast besluten att bli flytande i språket, och du redan har en hyfsad koll på dess skriftliga form, föreslår jag att du använder de japanska inställningarna när du kan. Som jag nämnde tidigare talas eller används inte engelska så allmänt i Japan, även om etablissemang i stadsområden blir alltmer tvåspråkiga. Enligt min mening, ju snabbare du lär dig att läsa japanska med det inhemska skriftsystemet, desto bättre.

Möjlighet att hålla reda på vad du har lärt dig

Problemet med det gamla rent audiobaserade systemet hos Pimsleur är att, såvida du inte tar noggranna anteckningar medan du lyssnar, finns det inget sätt att lägga ut de nya fraserna framför dig och säga: "Åh ja, det här är vad jag lärde mig idag."

Som tur är, med den nuvarande versionen av Pimsleur, kan du nu se dina nya fraser via "Flash Cards" och "Speak Easy". Det förstnämnda är, som namnet antyder, en enkel uppsättning av allt ditt nya ordförråd i form av bildkort. Det senare är i princip en transkription av huvudkonversationen du studerat under hela lektionen.

Både "Flash Cards" och "Speak Easy" har ljud, så du kan repetera hur orden låter såväl som hur de ser ut. Du kan också välja hur orden ska skrivas – på romaji, ren japanska eller båda.

Precis under varje 30-minuters ljudlektion kan du hitta ditt nya ordförråd under kategorier som "Möt + Hälsa", "Överlevnadsfärdigheter", "Allmänna fraser" och så vidare. Du kan också se "x/y"-numeriska indikatorer inom varje kategori, där x är hur mycket du har bemästrat och y är hur mycket du ska bemästra, vilket ger dig en helhetssyn på hur långt du har kommit i kursen.

Möjlighet att testa vad du har lärt dig

Ett annat problem med det gamla Pimsleur-systemet är att det inte finns något snabbt sätt att bedöma hur mycket du har behållit från varje lektion. För att göra det var du tvungen att gå vidare till nästa lektion och repetera det du lärt dig inom de första minuterna av ljudinspelningen, vilket kan vara ett besvär om du har ont om tid. Programmet adresserar detta med "Quick Match" och "Speed Round".

"Quick Match" består av ett kort flervalsquiz, som jag tyckte var okej. Mitt enda (mindre) klagomål är att dess text säger "Utmana dig själv med ett snabbt quiz", men jag kände inte riktigt "snabb"-delen alls. Kanske syftar "snabb" på den beräknade tiden det skulle ta att slutföra quizet, eftersom det är så kort?

"Speed Round" lever däremot upp till sitt namn. Spelet består av engelska fraser som faller ner från ovan, liknande Tetrisblock, och du måste matcha dem till sina motsvarande japanska översättningar innan de når marken. Om du gillar utmanande spel där du lär dig nya saker samtidigt, tror jag att du kommer att älska det här (det gjorde jag i alla fall). Och om romaji-översättningarna är för lätta kan du alltid ändra inställningarna till den skrivna japanska versionen för att öka svårighetsgraden lite.

Vad jag inte gillade med Pimsleur Japanese

Några halvkokta funktioner

Pimsleur är, och har alltid varit, designat för självstudier. Nackdelen med de flesta självstudie-ljudprogram är att det inte finns något sätt att få feedback på ditt uttal, din accent, etc.

Den typen av feedback är särskilt viktig för infödda engelsktalande, eftersom japanskt uttal har några egenheter som kan ta lite tid att vänja sig vid – t.ex. att uttala "r"-ljudet på ett väldigt specifikt sätt. (Vissa säger att det är som det spanska "r"-ljudet, men jag tror att det bara är halvt sant. Som du kan höra i den här videon innehåller det japanska "r" också subtilt "l"- och "d"-ljud.)

Pimsleur försöker adressera detta med "Voice Coach", som är uppdelad i "Pronunciation Practice" och "Challenge". "Pronunciation Practice" är en självgående guidad ljudkurs om fraserna som diskuteras i den aktuella lektionen, medan "Challenge" i huvudsak är ett ljudquiz baserat på det du har lärt dig från "Pronunciation Practice".

I teorin borde det här ha varit en bra idé: Lyssna på en fras, spela in den i appen och få ett betyg på hur väl du uttalade (eller, antar jag, härmade) den frasen. Det borde också vara ett bra tillägg för elever som behöver en "Cliff's Notes"-version av huvudlektionen.

Även om båda sektionerna i "Voice Coach" markerar vad du har uttalat fel med färgindikatorer, specificerar de egentligen inte vilken typ av misstag du gjorde eller hur du kunde förbättra det. Visst, du kan försöka hitta problemet genom att upprepade gånger lyssna på din inspelning jämfört med ljudet från den infödda talaren, men det kunde du alltid göra via andra medel. Dessutom, hur vet du att problemet inte är en liten (och möjligen ohörbar) skillnad i uttal eller kanske ett tekniskt problem?

En annan sak jag hade problem med är "Mini"-sektionen, som du kan komma åt genom att trycka på "Enrich" på huvudskärmen.

"Mini" består, som namnet antyder, av kortare ljudfiler. De första minuterna är berättaren som delar med sig av små fakta om ämnet, medan resten är en mycket komprimerad, "speedrun"-version av huvudlektionerna i Pimsleur. Jag kände att "Minis" försökte pressa in för mycket information på för lite plats, och är mer lämpade för mellannivåelever som söker en repetition. Visst, berättaren råder dig att du förmodligen borde lyssna om på ljudet i alla fall – men borde inte Pimsleur göra repetitionsbiten åt dig från början?

Dessutom, även om jag kan förstå logiken bakom att separera vissa ämnen (t.ex. "Förbättra din japanska med anime") från huvudlektionerna, känner jag att dessa borde ha varit längre bonuslektioner istället. Jag själv är till exempel nyfiken på vilka andra animeuttryck elever (felaktigt) införlivar i vardagligt språk förutom Narutos ikoniska だってばよ (dattebayo).

Slutligen, trots att det finns en "Reading"-komponent, kan du inte komma åt den förrän lektion 11. Jag förstår att läsövning inte är Pimsleurs huvudfokus, men jag anser att programmet gjorde ett udda val när det gäller i vilken ordning eleverna kan komma åt denna funktion. Som jag nämnde tidigare anser jag att det är viktigt att elever exponeras för det inhemska japanska skriftsystemet så snart som möjligt, så det här är förmodligen den svagaste delen av programmet för mig.

Nyans förloras på vissa ställen

Som någon som en gång var en komplett nybörjare i japanska, kan jag förstå varför Pimsleur förenklar lektioner i den utsträckning den gör. Det sista du vill som nybörjare är att bli överbelastad med information från början, särskilt när du har att göra med ett kategori IV-språk som japanska. (Ett kategori IV-språk är ett som, enligt U.S. State Department’s Foreign Service Institute, är "exceptionellt svårt för infödda engelsktalande att bemästra".)

Dock tycker jag också att det är viktigt för japanska elever att ha en solid grund, även om det innebär att vara lite obekväm med de inlärningsmetoder som presenteras för dem först. Som någon som är någonstans mellan nybörjare och mellannivå i japanska, kunde jag inte låta bli att märka att Pimsleur tog några genvägar för att göra lektionerna lättare att smälta.

Till exempel, i Lektion 1, förklaras 英語が (えいごが) – English ga helt enkelt som "Engelska som används i en mening". Istället för den något vaga "används i en mening" kunde programmet ha sagt "Engelska som subjektet i meningen". På så sätt skulle eleverna redan från början ha en god förståelse för hur den japanska partikeln ga fungerar.

Jag märkte också att programmet misslyckades med att belysa att こんにちは (god eftermiddag) ska uttalas som kon-ni-chi-wa (med den första stavelsen som slutar med ett n-ljud) snarare än ko-ni-chi-wa. Skillnaden är subtil, men den är fortfarande viktig med tanke på att det är ett vanligt japanskt uttryck – och att Pimsleur är tänkt att hjälpa dig att förbättra ditt uttal.

Och det är bara ett par exempel jag har märkt när jag använt programmet. För att vara tydlig, menar jag inte att informationen på Pimsleur nödvändigtvis är felaktig. Jag menar att de viktiga nyanserna, när de finns, borde framhävas och inte offras för lätt inlärnings skull.

Vem skulle dra nytta av Pimsleur Japanese?

Som programmet är designat nu tror jag att de som skulle få mest ut av Pimsleur Japanese är:

• De som avser att resa till och bo i Japan endast under en tillfällig period. Det här är verkligen programmets huvudmålgrupp, enligt min åsikt. Till att börja med består grundlektionerna av reserelaterade/överlevnadsfraser (i motsats till, säg, Japans skriftsystem). Det finns också det faktum att varje ljudlektion har en slumpmässig kulturell fakta om Japan som du kan komma åt genom att svepa över huvudskärmen för ljudlektionen.
• Helt nybörjare i språket. Mina tidigare klagomål om bristen på nyans åsido, tycker jag fortfarande att detta är ett stabilt introduktionsprogram för de som vill börja lära sig talad japanska.
• Mellannivåelever som behöver en repetition. Jag tror att mellannivåelever i japanska skulle hålla med mig när jag säger att det är en bra idé att gå tillbaka till grunderna då och då. Till exempel visste jag att 方 (かた) hänvisar till hur något görs, men jag visste inte att det också var ett artigt sätt att hänvisa till en person!

Alternativ till Pimsleur Japanese

Men vad händer om du inte tillhör någon av de grupper jag just nämnde ovan? Överväg dessa alternativ istället:

JapanesePod101

JapanesePod101 är ett liknande stabilt program baserat på ljud och poddar, men dess utbud är mer omfattande.

För det första sträcker det sig upp till avancerade nivåer av japanska. Under tiden, redan från början, kan du märka att de försöker vänja dig av med engelska helt och hållet. Det här är bra om du letar efter mer utmanande och immersivt material.

Dessutom har JapanesePod101 definitivt mer att erbjuda när det gäller läsövning. Kolla in vår fullständiga recension av JapanesePod101.

Lingflix

Lingflix innehåller autentiska videor på ditt målspråk som infödda talare faktiskt tittar på. Det betyder att du, till skillnad från ett mestadels ljudbaserat program som Pimsleur, exponeras för språket som det används i verkliga livet (i motsats till de stela, standardspråkliga fraser som språkinlärningsprogram ofta använder).

Du kan också se hur infödda japanska talare införlivar kroppsspråk för att uttrycka eller betona vad de säger, vilket är en trevlig bonus!

Slutlig bedömning

Om jag kunde jämföra den nuvarande versionen av Pimsleur med den jag använde för år sedan, skulle jag säga att det är en förbättring totalt sett.

För det första uppskattar jag tilläggen som bildkort och quiz som låter mig förstärka det jag har lärt mig.

Å andra sidan tycker jag att funktioner som "Voice Coach" och "Minis" kan behöva några justeringar, särskilt eftersom de i grunden är kompletterande ljudlektioner – vilket är Pimsleurs huvudprodukt.

För dem som reser till Japan, samt nybörjare till lägre mellannivåelever, är detta ett bra tillägg till de andra japanska inlärningsmaterial du kanske använder.