Japansk fonologi: 9 grunder att komma ihåg

Låt mig berätta en snabb, personlig historia som jag triver understryker vikten av att lära sig japansk fonologi eller fonetik. Det var en snöig dag under min japanskakurs på ett litet universitet mitt ute i ingenstans. Som del av en grammatikövning ställde min lärare en slumpmässig fråga till mig.

Hon sa "サミさん！先生はかわいいと思いますか？( さみさん！せんせいは かわいいと おもいますか？ )", vilket betydde "Sami! Tycker du jag är söt?"

I ett försök att inte se alltför lättad ut över att frågan var enkel, nickade jag och svarade: "うん。とっても怖いです！ ( うん。とっても こわい です！ )" I princip sa jag: "Ja, du är oerhört läskig!"

Chockad gjorde min lärare ett ljud som om hon höll på att kvävas. Några personer började skratta, men lyckligtvis tog min vän snabbt till mitt försvar och sa till läraren att nej, hon är söt, hon är verkligen söt: "いや！かわいいです！先生はかわいいですよ！ ( いや！かわいいです！せんせいは かわいい ですよ！ )"

Det var i det ögonblicket jag lärde mig värdet av japansk fonetik och tydlig uttal. I slutet kommer du att ha all information du behöver för att särskilja skillnaden mellan こわい ( läskig ) och かわいい ( söt ) — och mer därtill.

1. ん räknas som en mora

Om du har provat att "shadowa" japanskt tal, kanske du har märkt att varje mora (språkets stavelsebyggstenar) får ett taktslag och har samma längd.

Med andra ord är en mora i princip en kana (exklusive små kanas som ょ i ぎょ ). Så om du övar uttal genom att klappa, ska antalet klappar motsvara antalet kana i ett visst ord.

Eftersom de flesta japanska ljud är "konsonant + vokal"-par, tvingar språket dig på sätt och vis att ha en relativt konsekvent rytm. Det är i alla fall huvudregeln.

Och sedan finns det ん.

Kom ihåg att ん är en mora och ska uttalas som sådan. Till exempel ska ordet för "nu" eller 今度 (こんど) få tre taktslag (KO-N-DO), inte två (KON-DO).

2. Alla fem japanska vokaler uttalas likadant

Japanskan har fem vokalljud:

Bortsett från att /i/ och /ɯ/ blir tonlösa när de omges av vissa konsonanter, uttalas dessa fem vokaler alltid likadant.

När jag säger "tonlös" i det här sammanhanget betyder det att dina stämband inte vibrerar när du producerar dessa ljud. Det här är lättare att förstå när du känner det, dock. Lägg fingrarna på halsen som om du kollade pulsen. Säg frasen "Who are you?" högt och viska sedan samma fras. Märker du skillnaden?

Eftersom det bara finns fem ljud, se till att du uttalar dessa korrekt! Och det bästa sättet att göra det är att öva, öva och öva lite till.

Här är den rekommenderade metoden för att öva ljud om du inte har en talpedagog att rådfråga (som jag hade):

• Hitta en video som innehåller en infödd japansk talare som pratar och som har korrekta undertexter.
• Läs en mening från undertexterna.
• Lyssna på hur den infödda talaren säger den.
• Läs om meningen baserat på vad du hör.
• Sätt dig framför en spegel och spela in med en bandspelare. Titta på din mun när du pratar och lyssna på inspelningen. Jämför med den infödda talarens version och notera eventuella skillnader.
• Gör lämpliga ändringar baserat på vad du uppmärksammade och upprepa meningen igen.
• Fortsätt tills du har perfekt meningen, gå sedan vidare till en annan.

Som tur är kan du hitta undertexterade videor med infödda japanska talare på ett språkinlärningsplattform som Lingflix.

Ofta räcker det med att höra det korrekta uttalet av ett visst ljud för att förbättra ditt eget uttal. Andra gånger kanske du hör misstaget men är osäker på hur du ska fixa det.

Om det är det senare problemet du hanterar kan du anlita en handledare specifikt för att jobba med dina uttalsfärdigheter. En skicklig lärare kan visa dig vad du inte kan höra själv.

Även om du inte har tillgång till en professionell handledare, kan en infödd talare eller språkutbytespartner säga om din inspelning låter korrekt eller om något låter konstigt, även om de inte kan förklara exakt varför.

Om du inte är redo för det slags engagemang, skulle jag också vilja dela en utmärkt YouTube-serie av Fluent Forever som tittar på japanska vokaler—inklusive skillnaderna mellan de japanska och engelska u-ljuden—i detalj:

3. Undvik att förvandla enskilda japanska vokaler till engelska diftonger

Om du jämför IPA-sidorna för engelska och japanska som jag länkade under "Varför studera japansk fonetik?", kommer du att märka en slående skillnad mellan de två: den engelska vokalsektionen är enorm jämfört med dess japanska motsvarighet.

En anledning är att engelska har fler vokalljud än japanska. Det finns också faktumet att engelska kan vara lömska med diftongen, ett ljud där det finns två vokaler i en enda stavelse.

Ta till exempel det engelska ordet "no". Säg det som du normalt skulle göra, och säg det sedan långsamt. Du bör märka att det har två ljud: ett kort /o/-ljud följt av u-ljudet /ʊ/. I princip säger du "nou."

Applicera nu detta på japanska. No-ljudet i の är ingen diftong. Här säger du /o/, men stannar innan du når /ʊ/.

Jag menar inte att japanska aldrig sätter ihop två vokaler. Till exempel innehåller ordet 能力 ( のうりょく ) eller "förmåga" /o/-ljudet i の och det japanska /ɯ/-ljudet う. Detsamma gäller för uttalet av namnet på Japans huvudstad 東京 (とうきょう), där de två tecknen båda har /o/- och /ɯ/-ljuden bredvid varandra.

4. Förstå palataliserade ljud

Ett koncept som är väsentligt för japanskt uttal är palatalisering. Du kanske inte är bekant med denna term, men det är något du ofta gör utan att inse det.

Här är till exempel en video med övningar som förklarar hur man gör de palataliserade ljuden i engelska:

Och här är en annan video som demonstrerar ljudförändringar i japanska—dvs. vad diakritiska markörer i は → ば ・ ぱ faktiskt representerar:

Medan du studerar hiragana och katakana, kan du ha lärt dig att "små" kanas kan bifogas större för att göra nya ljud—som び och よ för att göra びょ.

När du lägger till en liten や, ゆ eller よ till japanska konsonanter, representerar du faktiskt ett palataliserat ljud.

Till exempel är g-ljudet i ぎょ och ご inte samma.

Prova själv: upprepa ljuden långsamt fram och tillbaka. Blunda och fokusera på din mun. Var kommer ljuden ifrån? Hur känns det i munnen? Du bör känna att ljudet i ぎょ verkar komma från en något "högre" plats än det i ご.

Om du kämpar, tror jag det hjälper att viska ljuden. Återigen, ぎょ innehåller ett palataliserat /g/, medan ljudet i ご är ett vanligt /g/.

5. Särskilj det japanska /h/, /ç/ och /ɸ/

Medan は, ひ, ふ, へ och ho alla transkriberas som börjande med bokstaven h (som du kan se i denna studie), finns det faktiskt tre olika inledande konsonanter här: /h/, /ç/ och /ɸ/.

Gå nu tillbaka till ご vs. ぎょ och hitta skillnaden i känsla igen, försök sedan med ほ och ひょ. Du bör känna en skillnad i position. Och om du håller handen framför munnen, bör du också märka mycket mindre luft som träffar din hand när du säger ひょ.

Ljudet i ひ, /ç/, är en palataliserad variant av /h/-ljudet, medan /ɸ/ är ett nytt men tillgängligt ljud som kommer att kräva lite lek med läpparna. Detta är viktigt eftersom ふ har en kombination av konsonant- och vokalljud som inte finns i engelska: /ɸ/+/ɯ/.

Så, vad är skillnaden mellan /f/ (som i "fan") som vi alla känner till och /ɸ/ som i Mt. 富士 (ふじ)?

När du tittar på denna visuella IPA-tabell, kan du se att den tekniska termen för /f/ är "labiodental frikativa" medan /ɸ/ är "bilabial frikativa." Det är finare ord för ett ljud som involverar att din läpp rör vid dina tänder och ett annat som involverar båda dina läppar men inte dina tänder.

Låtsas att du blåser ut ett ljus och fryser mitt i blåsandet. Var uppmärksam på hur din mun känns, och behåll sedan den positionen medan du säger ふ. Om du är osäker, kolla in denna länk från Wasabi Japanese och jämför ditt uttal med en infödd talares.

6. Det japanska "R"-ljudet skiljer sig mycket från det engelska

Min japanskalärare (den jag nämnde i inledningen) sa en gång att det svåraste engelska ordet att uttala för japanska talare är "really." Det beror på att, vad gäller tungposition, är det japanska /ɾ/ någonstans mellan det engelska /r/ och /l/.

Här är en bra förklaring av det japanska r-ljudet:

Låtsas att du sjunger en julsång— "la la la la la, la la la la!" —och var uppmärksam på var tungan är. Den ska vara precis ovanför dina övre tänder, nästan vidrör dem. Byt nu ut den fula tröjan och sjung början på en okreativ hejarramsa— "ra ra ra!" —och igen, var uppmärksam på var tungan är.

Säg sedan la, och utan att stoppa andningen, säg r, så att du får ett nonsens-ljud typ la-err. Du bör märka att du i princip spårar en pyttelinje tillbaka från din l-tungposition för att komma till din r-tungposition.

Nu när du har listat ut det, välj en position i mitten och säg några japanska ord som börjar med detta r-ljud som ラーメン ("ramen"). Om ljudet inte är ett l-ljud, inte riktigt ett r-ljud men också verkar vara någonstans i mitten, är du på rätt spår!

7. し låter inte som "She" (och du kan också behöva lära dig lite kinesiska)

I motsats till vad du kan ha blivit lärd, låter し inte samma som "she."

Ljudet i "she" kallas "tonlös postalveolar frikativa" och ser ut som /ʃ/. Medan ljudet i し (och dess katakana-motsvarighet シ) är en "tonlös alveolopalatal frikativa" och ser ut som /ɕ/.

De är olika ljud.

Tyvärr finns det inte massor av bra resurser om hur man uttalar し, så jag kommer att hänvisa dig till några videor riktade till mandarinkinesiska inlärare, eftersom /ɕ/-ljudet finns i båda språken.

Ett annat ljud du hör i både mandarin och japanska är /tɕ/. Japanska representerar detta ljud med tecknen つ i hiragana och ツ i katakana.

Du kan börja med att titta på en video från OLS Mandarin, som jämför flera mandarinkonsonantljud. Var noga med att lägga märke till pinyin-beteckningarna x och j, som ungefär motsvarar ljuden av し respektive つ:

Försök att höra skillnaden mellan de två ljuden, och titta sedan på några videor som pratar om ljuden mer specifikt, som de av Yoyo Chinese ( för し och för ち ):

Om du vill ha en mer exakt förklaring och inte har något emot att lära dig lite mer om mandarin sh och zh, kolla in de utmärkta videorna av Litao Chinese ( för し och för ち ):

Tyvärr finns det japanska じ-ljudet (varierande, /ʑ/ och /dʑ /) inte i mandarin. Den enda skillnaden mellan し och じ är att し är tonlös (dina stämband vibrerar inte) medan じ är tonande (dina stämband ska vibrera).

8. Det finns fem olika "N"-ljud i japanska

Nämligen:

• Det normala n-ljudet eller /n/. Till exempel har du 海苔 ( のり ), den torkade sjögräset som ofta används i japansk mat.
• Det palataliserade /ɲ/. Detta kommer före konsonanter andra än い eller de små よ, や och ゆ-ljuden.
• N:et som blir m. Om du någonsin undrat över det faktum att 頑張る ( がんばる ) eller "lycka till/kör hårt" verkar vara ofta felstavat som gambaru i vissa läroböcker eller frasböcker, är du förmodligen bekant med regeln att /n/ blir /m/ (som i "mom") före /b/ (som i boy) eller /p/ (som i pot).
• /ŋ/-ljudet. Detta låter som ng-ljudet i -ing i ord som "going" eller "sing." Det händer när ん kommer före ett /k/ eller /g/-ljud.
• /ɴ/-ljudet. Detta är ljudet av ん när det förekommer före en paus eller, som Wikipedia uttrycker det, i slutet av ett yttrande som i すみません… eller "Ursäkta/Förlåt…". Förresten, här är en bra tråd som förklarar hur man uttalar すみません.

9. Japanska har tonaccenter (Precis som engelska!)

Liksom engelska (där ordet "certain" uttalas som CER-tain och inte cer-TAIN), betonas ord på japanska på ett specifikt sätt.

Du bör komma ihåg att japanska ord betonas lika mycket, men de följer några speciella mönster av höga och låga toner. 銀行 (ぎんこう) eller "bank", börjar till exempel med en låg ton följt av moraer med tre höga toner.

Även om det finns några huvudmönster som japanska ord följer, är dessa mönster inte fasta och varierar beroende på vad som händer i en mening. Till exempel, i Tokyo/standarddialekten av japanska, finns två grundläggande regler:

1. De första två moraerna i ett ord kommer inte att ha samma tonhöjd. Med andra ord, om den första moran är hög, kommer den andra att vara låg och vice versa.

2. När tonen i ett ord sjunker, kommer den inte att återvända. Till skillnad från mandarinkinesiska saknar standardjapanska det fallande-sedan-stigande tonmönstret i ord som 买 eller "köpa."

Om allt detta ger dig huvudvärk, föreslår jag att du spenderar lite tid på att lära dig om hur tonaccent fungerar. Du kommer också att vilja lära dig en handfull vanliga ord för varje mönster så att du får en känsla för hur varje ett känns. Var sedan uppmärksam på deras accent när du konsumerar media eller lyssnar på folk som pratar.

I fall du vill titta på detta i detalj, har en kille som heter Dogen släppt en omfattande serie om ämnet.

Varför studera japansk fonetik?

När jag började studera japanska, fick jag höra att japanskt uttal var väldigt lätt. Faktum är att vi bara spenderade en lektion på uttal av följande anledningar:

• Språket är atonalt. Det är inte som, till exempel, mandarinkinesiska där sättet du uttalar vissa ord förändrar deras betydelse och tecknet du använder för att skriva dem. Till exempel är de kinesiska tecknen för "köpa" och "sälja" 买 respektive 卖. Båda låter som "mai", förutom att den förra har en fallande sedan stigande intonation, medan den senare bara har en fallande intonation.
• Stavning är fonetisk och uttal är konsekvent. Med andra ord låter ord som de ser ut och ser ut som de låter. Även någon som aldrig studerat japanska tidigare kunde läsa en text skriven i romaji och bli förstådd utan större problem (till skillnad från någon som studerar franska, till exempel).
• Det är relativt lätt för infödda talare av språk som spanska. Om du uttalar de japanska vokalerna som du gör på spanska, kommer du att klara dig fint.

Allt detta väcker en fråga du förmodligen tänker på just nu, med tanke på att du har bestämt dig för att läsa en hel artikel om ämnet: om japanskt uttal är så lätt, varför skulle någon ägna tid åt att studera japanskans fonetik— eller vad Webster's English Language Learner Dictionary definierar som "studiet av taljud?"

Anledningen kokar ner till detta: japanska har ljud som inte finns i engelska och vice versa. Spendera några minuter med att titta på IPA-sidorna för engelska och japanska, och du kommer att upptäcka att de två språken kan ha liknande ljud men de är inte exakt identiska.

Wow, det var en resa! Vi har just täckt massor av information om japansk fonetik. Vid det här laget frågar du dig förmodligen om det är värt all möda att lista ut det här—och ärligt talat, det är en fråga för dig att besvara.

Om du uttalar japanska ord på "fel" sätt (vad det nu betyder) och infödda talare fortfarande kan förstå dig, är det okej. Engelska talare tycker trots allt att en fransk accent låter romantisk, och du kommer förmodligen att få en frikort för att du är utlänning ändå.

Men om ditt mål är att bli flytande i talad japanska, kommer lärandet om dess fonetik att få dig dit. Gambatte, ne!