Italian Moods: Den kompletta lektionen

På italienska är ett modus den form ett verb tar för att visa hur det uttrycks, inte bara när handlingen ägde rum.

På engelska finns det till exempel fyra modus: indikativ, imperativ, konjunktiv och infinitiv. På italienska finns det sju.

Även om denna mängd modus ibland anses vara en av de knepigare delarna av att lära sig italiensk grammatik, kommer den här guiden att ge dig en bra känsla för när du ska använda var och en.

Vad är italienska modus?

Italienska modus fungerar tillsammans med verbtempus för att lägga till en nyans av betydelse.

De talar om för dig på vilket sätt verbet används eller hur verbet är tänkt att förstås, inte bara dess plats i tiden.

Av denna anledning kombineras modus och tempus ofta.

Hur skiljer sig italienska modus från verbtempus?

På ytan verkar italienska modus väldigt lika verbtempus. Faktum är att många lärare i italienska språket lär ut modus som bara en förlängning av tempus.

Vissa infödda italienare (som min man) visste inte ens att det fanns ett eget ord för dem på engelska!

Här är de största skillnaderna mellan modus och tempus:

När vs. Hur

Verbtempus talar om för dig när i tiden en handling ägde rum. "Lui è al cinema" betyder till exempel att han är på bio just nu. Detta är presens (nutid).

Modus, å andra sidan, talar om för dig hur talaren känner inför det han eller hon säger, eller hur säkra de är på det.

Till exempel betyder konjunktivmodusets "Credo che lui sia al cinema" "Jag tror att han är på bio", men antyder att talaren inte är helt säker.

Modus låter dig prata om en handlings ställning i verkligheten

Det låter lite snurrigt, men för att uttrycka det enkelt så talar modus om för dig om något verkligen händer eller inte.

"Spero che domani vada meglio" betyder "Jag hoppas att imorgon blir bättre", men det är ingen garanti. Det är ett hopp, dröm, möjlighet, åsikt eller önskan uttryckt med konjunktiv.

Men om jag säger "Domani andrà meglio" i indikativmodus är jag säker på att "Imorgon blir bättre."

Modus har ett inslag av känsla i sig

Som ordet "modus" antyder kan modus också återspegla talarens känslor.

Med imperativmodus ger du till exempel en order på ett auktoritärt eller ibland argt sätt. T.ex. "Dammi quella matita" ("Ge mig den pennan").

Till skillnad från den mindre intensiva konditionala versionen: "Potresti darmi quella matita, per favore?" ("Skulle du kunna ge mig den pennan, tack?").

Modus gör att du kan tala i det hypotetiska

Den konditionala formen kan också hjälpa dig att uttrycka något helt hypotetiskt.

Det är vanligtvis ett fall av orsak och verkan, där talaren menar "om detta villkor var uppfyllt, skulle den här andra saken hända."

Till exempel: "Se tu fossi stato qui, mi avresti aiutato" ("Om du hade varit här, skulle du ha hjälpt mig").

De 7 italienska modusen och hur man skiljer dem åt

Det finns totalt sju italienska modus, och de är indelade i två grupper: finita och indefinita.

Modi finita (finit modus) är modus där verbformen talar om för dig vem som utför handlingen. De böjs baserat på personen och antalet personer talaren pratar om. Det finns fyra av dem, och var och en förgrenar sig till att inkludera ett eller flera verbtempus.

Modi indefiniti (indefinit modus), å andra sidan, har inte ett definierat subjekt så de talar inte om för dig vem som utför handlingen.

Låt oss titta närmare på båda typerna så att du förstår vad jag menar.

De finita modusen

1. indicativo (indikativ)

Indikativ är det vanligaste moduset.

Det används för att beskriva saker som händer i verkligheten och kan användas med nästan alla nutids-, förflutna- och framtida tempus.

Här är några exempel på böjningar för tre regelbundna verb i nutid, ett för var och en av huvudverbböjningarna (-are, -ere och -ire):

exempel:

Parlano italiano a casa. — De talar italienska hemma.

Leggo un libro ogni mese. — Jag läser en bok varje månad.

La domenica, dormiamo fino a tardi. — På söndagar sover vi länge.

Du kan också använda indikativmodus i följande tempus:

• Imperfetto (imperfekt)
• Passato prossimo (perfekt)
• Passato remoto (preteritum)
• Trapassato prossimo (pluskvamperfekt)
• Trapassato remoto (förfluten perfekt)
• Futuro semplice (framtid enkel)
• Futuro anteriore (framtid perfekt)

Eftersom dessa är standardtempus och fungerar på standardsättet går vi inte in på dem här, men om du behöver fräscha upp dem, här är vår fullständiga guide till italienska verbtempus.

2. imperativo (imperativ)

Imperativo betyder imperativ, i den meningen att talaren ger ett direktiv. Detta används bara i nutid.

Det motsvarar vanligtvis tu-, lui/lei-, noi- och voi-formerna eftersom talaren säger åt någon annan att göra något.

Mycket sällan används det med loro också, men det är ett specialfall som ingen egentligen använder längre.

Exempel:

Parla! — (Du) Tala!

Leggete quel libro! — (Ni alla) Läs den boken!

Dormiamo adesso! — Låt oss sova nu!

Pronomenet används sällan här eftersom det vanligtvis förstås från sammanhanget.

Det finns också ett särskilt format som används när du säger åt en person att inte göra något. Infinitiven av verbet används istället för en böjning:

Non parlare così! — Tala inte på det sättet!

3. congiuntivo (konjunktiv)

Konjunktivtempus används för att uttrycka åsikter, förhoppningar, drömmar, önskningar, sannolikhet eller möjligheter.

Denna har fyra olika uppsättningar böjningar baserat på när handlingen ägde rum.

Här är en uppdelning av var och en:

congiuntivo presente (konjunktiv nutid)

Congiuntivo presente handlar om förhoppningar, övertygelser, önskningar etc. som äger rum i nuet.

Böjningarna för entalssubjekt i nutid (jag, du, han/hon/den) slutar alla likadant, så pronomenet används ofta före verbet för att klargöra vem talaren pratar om.

För det mesta kan du förstå att konjunktiven behövs på grund av närvaron av "che" (att) i en mening.

Exempel:

Credo che tu parli bene l’italiano. — Jag tycker att du talar italienska bra.

È meglio che io legga questo libro in fretta. — Det är bäst att jag läser den här boken snabbt.

Pensi che lei non dorma abbastanza? — Tror du att hon inte sover tillräckligt?

congiuntivo passato (konjunktiv förfluten tid, även kallat konjunktiv perfekt)

Du måste också lära dig passato prossimo eller perfekt av verb i konjunktiv.

Som tur är behöver du bara bemästra hjälpverben avere och essere i konjunktiv.

Sedan fortsätter du bara med perfekt particip som du skulle göra i det indikativa förflutna tempus du är van vid.

Denna form används ofta i en mening med ett annat verb som sperare (att hoppas), credere (att tro) eller pensare (att tänka), som vanligtvis står i nutid.

Exempel:

Spero che vi abbiano parlato delle nuove regole. — Jag hoppas att de har talat med er om de nya reglerna.

Credi che io abbia letto quel libro? — Tror du att jag har läst den boken?

Non penso che abbiano dormito stanotte. — Jag tror inte att de sov i natt.

För de verb som tar essere som hjälpverb använder du följande böjningar för den första halvan av konstruktionen:

sia sia sia siamo siate siano

Penso che lui sia andato al supermercato. — Jag tror att han gick till supermarknaden.

congiuntivo imperfetto (konjunktiv imperfekt)

Sist men inte minst har vi konjunktivformen av imperfekt.

Denna används när man talar om en pågående önskan eller förhoppning som ägde rum i det förflutna eller i en hypotetisk situation.

Kännetecknet för detta tempus är alla "s"-ljuden, vilket gör det ganska lätt att ssspana.

Speravo che tu parlassi di píu. — Jag hoppades att du skulle tala mer.

Pensavo che lui leggesse tanti libri, ma non gli piacciono. — Jag trodde att han skulle läsa många böcker, men han tycker inte om dem.

Lana credeva che i bambini dormissero. — Lana trodde att barnen sov.

congiuntivo trapassato (konjunktiv pluskvamperfekt)

Trapassato (pluskvamperfekt) används för hypotetiska handlingar som skulle ha (i teorin) avslutats före en annan handling som också har avslutats.

Den bildas genom att ta konjunktiv imperfekt av hjälpverbet avere eller essere och lägga till perfekt particip av huvudverbet.

Med congiuntivo trapassato-formen är det andra verbet i meningen vanligtvis antingen i imperfekt eller i ett förflutet tempus.

Exempel:

Speravo che ne avessero parlato prima dello spettacolo. — Jag hoppades att de hade talat om det före föreställningen.

Pensavo che Anna avesse letto questo libro. — Jag trodde att Anna hade läst den här boken.

Temeva che i bambini avessero dormito troppo poco. — Hon fruktade att barnen inte hade sovit tillräckligt.

Om verbet tar essere, använd följande som hjälpverbsformer:

fossi fossi fosse fossimo foste fossero

Credevo che Andy fosse partito quella mattina. — Jag trodde att Andy hade åkt den morgonen.

4. condizionale (konditional)

Det konditionala moduset, som namnet antyder, är villkorat. Det används för att tala om saker som är hypotetiska och som bara skulle inträffa om ett annat villkor uppfylldes.

Denna har bara en nutidsform och en förfluten tidsform.

condizionale presente (konditional nutid)

Nutidsformen av det konditionala moduset uttrycker något som kunde hända just nu om något annat inträffade.

Den bildas genom att ta infinitiven av verbet, ta bort -e från slutet och lägga till en ny ändelse. Men var försiktig: -are-verb ändras till -ere i detta modus.

Exempel:

Parlerebbe di più se tu smettessi di parlare. — Hon skulle prata mer om du slutade prata.

Leggeresti il mio libro se te lo prestassi? — Skulle du läsa min bok om jag lånade den till dig?

Dormiremmo meglio se spegnessimo la luce. — Vi skulle sova bättre om vi släckt ljuset.

I de flesta fall står verben i meningar i detta modus båda i konditionalis, eftersom de båda är hypotetiska.

condizionale passato (konditional förfluten tid eller konditional perfekt)

Condizionale passato är helt enkelt en konditional form av passato prossimo.

Denna uttrycker en hypotetisk eller till och med omöjlig situation som skulle ha hänt i det förflutna om något annat hade möjliggjort det.

Den bildas genom att använda den konditionala formen av hjälpverbet avere eller essere plus perfekt particip av det verb du använder.

Exempel:

Avrei parlato con lei se fosse stata qui. — Jag skulle ha talat med henne om hon hade varit här.

Avrebbe letto l’articolo se fosse stato scritto in inglese. — Hon skulle ha läst artikeln om den hade varit skriven på engelska.

Se non fosse stato così tardi, avremmo dormito di più. — Om det inte hade varit så sent skulle vi ha sovit längre.

Om verbet du använder tar essere, använd dessa former som hjälpverb:

sarei saresti sarebbe saremmo sareste sarebbero

Sarei andata se me lo avesse chiesto. — Jag skulle ha gått om han hade bett mig.

De indefinita modusen

5. infinito (infinitiv)

Infinitiven är grundformen av verbet, den du skulle se i en ordbok.

Den används också i vissa meningkonstruktioner, särskilt med piacere eller modala verb.

Exempel:

Sono felice di parlare con te. — Jag är glad att få tala med dig.

Non mi piace leggere. — Jag tycker inte om att läsa.

Non posso dormire troppo tardi. — Jag kan inte sova för sent.

6. participio (particip)

Det finns två participformer på italienska: presens particip och perfekt particip.

Participio presente eller presens particip används för att göra verbet till ett substantiv, adjektiv eller adverb.

De flesta presens particip bildas genom att ersätta det sista -are med -ante eller -ere/-ire med -ente (vissa -ire-verb tar -iente istället).

Det finns undantag, så det är bäst att göra lite research och memorera de avvikande formerna.

Exempel:

Scooby Doo è un cane parlante. — Scooby Doo är en pratande hund.

Il Vesuvio è un vulcano dormiente molto pericoloso. — Vesuvius är en mycket farlig vilande vulkan.

"Leggente" är ett verb som har gått ur modet, så jag gör ingen mening med det, men du förstår tanken!

Perfekt particip, å andra sidan, används för att bilda andra verbtempus.

Du kanske känner igen det bäst som en del av förfluten tid, men det används i flera andra tempus (och modus!) också.

Vanligtvis blir -are till -ato, -ere blir -uto och -ire blir -ito.

Dessa verb används alltid med lämpligt hjälpverb.

Exempel:

Ho parlato con lei ieri. — Jag talade med henne igår.

Hai letto il giornale oggi? — Har du läst tidningen idag?

Non ho dormito per tre giorni. — Jag sov inte i tre dagar.

Leggere är ett oregelbundet verb i denna form, men andra, regelbundna -ere-verb som credere blir creduto.

Återigen, det bästa sättet att lära sig undantagen är att memorera dem, eftersom det inte finns en lättförklarlig regel här.

7. gerundio (gerundium)

På italienska används gerundium för att bilda pågående tider. Det motsvarar engelska ord som slutar på -ing.

Verb som slutar på -are ersätter ändelsen med -ando, och -ere- och -ire-verb ersätter sina ändelser med -endo.

Ett hjälpverb i nutid eller infinitiv behövs vanligtvis för att bilda en fullständig tanke.

Exempel:

Sto parlando con mia madre. — Jag talar med min mamma.

Stavo leggendo un libro quando sei arrivato. — Jag läste en bok när du kom.

Il gatto sta dormendo sul letto. — Katten sover på sängen.

Observera att hjälpverbet som oftast används med gerundium är stare, inte essere.

Det betyder också "att vara", men har en något annan betydelse baserad mer på tillstånd än ett vara-tillstånd.

Okej, det var mycket att lära sig, men jag hoppas att jag inte satte dig på dåligt humör! När du behärskar dessa sju italienska modus kommer du att kunna uttrycka dig på rätt sätt oavsett hur du känner dig.

Ett bra sätt att se hur dessa modus används i sammanhang är att använda ett språkinlärningsprogram som Lingflix.