Den kompletta guiden till tyska separerbara verb

Det finns många underbara och komplexa saker med det tyska språket, men separerbara verb orsakar ofta stora problem för dem som lär sig tyska.

Idag ska vi lära oss allt om separerbara verb, inklusive hur man använder dem, när man ska separera dem och när man inte ska göra det. Jag har brutit ner detaljerna i enkla steg och minimerat informationen du behöver memorera.

Vad är tyska separerbara verb?

På tyska delar vissa verb upp sig i två delar när de används i presens. Även om det kan låta konstigt – att ta ett ord och bryta isär det även vid normalt bruk – så gör vi samma sak på engelska. På engelska kallas de för ”phrasal verbs”.

Tänk till exempel på vad du gör med ett biblioteksbok: ”checkar” du den? Nej. Du ”checkar ut” den. Du kan också ”checka efter” boken medan du bläddrar bland hyllorna (du vet, för att försäkra dig om att den finns där). Och när du ”lämnar tillbaka” den, ser du till att den ”checkas in igen” – efter att bibliotekarien har ”checkat igenom” den för att se till att du inte har klottrat i den med kritor eller spillt öl på omslaget.

Bara genom att lägga till en preposition (ett ord som visar förhållandet mellan två saker, som i , på , vid , över , under , etc.) kan vi ändra verbets betydelse.

På tyska består många verb av ett prefix (ofta en preposition) och ett kärnverb. När ett prefix läggs till ett kärnverb ändras betydelsen.

Detsamma gäller på engelska – vi kan ändra betydelsen på vissa engelska verb genom att lägga till en preposition, men på engelska lägger vi den efter verbet, och det är ett separat ord. Tänk på phrasal verb som get along , get over och get down . Alla tre innehåller ordet ”get”, men när du byter preposition som följer går du från att ha ett bra förhållande till att komma över något till att dansa loss på dansgolvet. Prepositionerna (eller på tyska, prefixen) gör en enorm skillnad!

När du börjar med ett tyskt separerbart verb, på tyska kallat trennbares Verb , kanske du börjar arbeta med det i infinitivform. Eller åtminstone bör du göra det om du föredrar att hålla livet enkelt.

Till exempel är aufstehen (”stå upp” eller ”resa sig”) bokstavligen ”uppstå” eller ”uppresa” eftersom prepositionen sitter fast framför. Om du vill prata om vilken tid du stiger upp på morgonen skulle du klyva av auf- från början av det trennbara Verbet ( aufstehen ), placera det i slutet av meningen och böja stehen som vanligt:

Ich stehe um sieben Uhr auf. (Jag stiger upp klockan sju.)

Låt oss göra ett till exempel med verbet zuhören (att lyssna på).

Om du vill säga ”Jag lyssnar på dig”, separera zu- från början och placera det i slutet, återigen böjer du huvudverbet, hören , enligt subjektet:

Ich höre dir zu. (Jag lyssnar på dig.)

Kom också ihåg att vi i det här fallet säger dir och inte dich eller du eftersom vi använder dativ. Vilket underbart, enkelt språk!

Som ett sista, vanligt exempel, om du ringer din vän använder du verbet anrufen (att ringa), som blir:

Ich rufe meine Freundin an. (Jag ringer min vän.)

Precis som med engelska phrasal verbs kan dessa separerbara verb ställa till det för inlärare, men de används i alla möjliga vanliga uttryck. Så det betyder att du verkligen behöver lära dig dem om du vill bli helt kompetent i språket.

Var försiktig med prefix – alla är inte separerbara!

Det finns gott om exempel på prefix som ändrar ords betydelser. Många av dessa är prepositioner men, precis som på engelska, är några av dem inte fristående ord, utan helt enkelt prefix.

Låt oss tänka på verbet laufen (att gå). Jo, sich verlaufen betyder att gå vilse. Så du kanske tänker: ”Aha! Här har vi ett prefix, ver- , som sitter fast i början av verbet. Jag vet vad jag ska göra om jag vill böja det. Jag sätter prefixet i slutet av meningen och böjer kärnverbet som vanligt.”

Tyvärr är det inte korrekt i det här fallet.

Om du sa ” Ich laufe mich ver ”, skulle din mening vara felaktig och du skulle förvirra din lyssnare. Det betyder ”Jag går mig… ver” med prefixet ver- bara instoppat i ingenstans, utan någon egentlig fristående betydelse.

Det är sant att ver- är ett prefix och det är också sant att det sitter fast på ett kärnverb (ett verb som skulle vara helt okej utan det prefixet), men det här är inte ett separerbart verb. Det här är ett icke-separerbart verb. I det här fallet lämnar du prefixet precis där det är och böjer resten av ordet som vanligt:

Ich verlaufe mich. (Jag går vilse.)

Innan du börjar använda separerbara verb på tyska vill du fortsätta läsa. Ich empfehle es. (Jag rekommenderar det.) Ser du hur jag smög in det exemplet där? Empfehlen (att rekommendera) har prefixet emp- , som inte separeras från kärnverbet, så vi lämnar det precis där och arbetar runt det, böjer kärnverbet som vanligt.

Hur vet du om ett prefix eller verb är separerbart?

Som tur är behöver du inte gå igenom och memorera varenda verb och om det är ett separerbart verb eller inte. Du kan bara memorera vilka prefix som lossnar och vilka som inte gör det. Och om du verkligen vill hålla dina ansträngningar till ett minimum behöver du bara komma ihåg vilka verbprefix som inte separerar; den listan är kortare och lättare att komma ihåg.

Följande är icke-separerbara prefix:

• be-
• ent-
• emp-
• er-
• ge-
• miss-
• ver-
• zer-

Det är allt. Du är klar. Nej, verkligen, det är så enkelt. Allvarligt!

Till exempel:

Kaufen (att köpa): Ich kaufe einen Apfel. (Jag köper ett äpple.) Inget prefix. Lätt.

Einkaufen (att handla eller köpa): Ich kaufe einen Apfel ein. (Jag köper ett äpple.) Märker du att prefixet inte finns på vår lista över icke-separerbara prefix? Då tar du av det där ein- och sätter det i slutet.

Verkaufen (att sälja): Ich verkaufe einen Apfel. (Jag säljer ett äpple.) Här har vi prefixet ver- , som finns på vår lista över icke-separerbara prefix, så vi lämnar det precis där det är.

En sidonotis: skillnaden mellan kaufen och einkaufen kan ibland vara förvirrande, så du kanske vill läsa lite mer om det.

Och bara för skojs skull, här är ett annat exempel:

Sprechen (att tala): Wir sprechen Deutsch. (Vi talar tyska.) Inget prefix, inga problem.

Absprechen (att komma överens): Wir sprechen den Preis ab. (Vi kommer överens om priset.) Här har vi ett prefix som inte finns på vår lista över icke-separerbara prefix, ab- , så vi tar av det från verbet och sätter det i slutet.

Versprechen (att lova): Wir versprechen, nur Deutsch zu sprechen. (Vi lovar att bara tala tyska.) Det där ver- är ett icke-separerbart prefix så vi låter det vara.

Alla andra prefix, som du kan läsa om med deras tillhörande definitioner, är separerbara prefix.

Så om det inte är ett av dessa få, icke-separerbara prefix som listas precis ovan, kan du vara säker på att det separeras och att du säkert kan böja kärnverbet och sätta prefixet i slutet. Här är ett arbetsblad där du kan testa dig själv på separerbara och icke-separerbara verb.

Det finns naturligtvis undantag från varje regel, och i det här fallet finns det tre prefix som ibland separerar och ibland inte. För mer information om det, kolla in det här inlägget om separerbara verb på webbplatsen Deutsched.

Nu när du vet hur du känner igen verb med prefix som separerar och verb med prefix som inte separerar – och hur du kan öva dem i sammanhang – låt oss utforska när du faktiskt behöver använda den här informationen.

När man ska separera separerbara verb

Här är tre tips som guidar dig genom de flesta fall. Vi börjar med ett tillfälle då du *inte* bör separera ett verb.

1. Separera dem inte när de används med hjälpverb

Om du använder ett separerbart verb i infinitivform stannar det ihop. Det är den enkla delen. Det betyder att om du använder det med ett hjälpverb, kan du sätta hela det separerbara verbet i slutet av satsen och inte bry dig mer om det.

Till exempel:

Ich will Geld ausgeben. (Jag vill spendera pengar.)

Visst, aus- är ett separerbart prefix. Ser du att det inte finns på vår korta lista över icke-separerbara prefix där uppe? Men i det här fallet använder vi det i infinitivform eftersom det följer hjälpverbet wollen (att vilja), böjt i första person singular presens: will (vill). Så vi separerar det trots allt inte.

Bonuseexempel:

Ich werde es abgeben. (Jag kommer att ge upp det.)

Ab- är också ett separerbart prefix, men det spelar ingen roll i det här fallet eftersom det används med ett hjälpverb så vi lämnar det i sin infinitivform. När ett separerbart verb följer ett hjälpverb, låter vi det vara. Behandla det bara som du skulle behandla vilket infinitivverb som helst. Inget att se här. Gå vidare.

2. Separera dem när de används i imperativ

Om du vill ge anvisningar eller kommandon bör du bekanta dig med imperativform. Om du vill säga åt någon att tvätta av sina händer, är wasche deine Hände ab en mycket användbar fras. Lägg märke till hur abwaschen (tvätta av) har ett separerbart prefix och när det används i imperativform, poppar det prefixet av och hamnar i slutet.

3. Separera dem när de används som particip

Åh, particip, hur vi älskar dig. Låt oss räkna sätten. Okej, just nu har vi bara tre sätt vi älskar dig: perfekt, pluskvamperfekt och när det används som ett participialadjektiv.

Om dina ögon precis glaseras över, kom tillbaka! Och oroa dig inte, vi är fortfarande på ämnet separerbara verb. När ett separerbart verb används som ett perfektparticip eller presensparticip, sätts ge- du normalt lägger till framför ett ord *efter* det separerbara prefixet för ett separerbart verb.

Det här kräver definitivt ett exempel eller två:

Das Wasser ist gelaufen. (Vattnet har runnit.)

Das Wasser ist ausgelaufen. (Vattnet har runnit ut.)

Ytterligare en grammatisk sidonotis: du kanske också kommer ihåg att vi i det här exemplet använder ist istället för hat som vårt hjälpverb eftersom det här är ett intransitivt verb som indikerar ett nytt tillstånd. För mer om det, kolla in transitiva verb.

Här är ett annat exempel:

Ich bin gegangen. (Jag gick.)

Ich bin eingegangen. (Jag gick in.)

Och om du vill använda participet som ett adjektiv, till exempel för att beskriva dina nytvättade händer, kan du referera till dina abgewaschenen Hände (avtvättade händer). Lägg återigen märke till hur ge- som normalt går i början av verbet i det här fallet hamnar mellan ab- och waschenen eftersom abwaschen är ett separerbart verb. Ser du det prefixet?

Nog om particip.

Var man ska separera och placera separerbara verb

Vid det här laget har du förmodligen en ganska bra uppfattning om var separationen går när du delar upp separerbara verb, men om du vill kolla in en detaljerad lista över prefix och deras associerade betydelser, kommer du att veta exakt var du ska klippa verbet eller var du ska sätta in ge- .

Regeln är alltid att separera mellan prefixet och kärnverbet.

Här är ett grundläggande exempel:

Ich habe es abgesprochen. (Jag ordnade det.)

Ser du hur ge- hamnar mellan ab- och gesprochen ? Men vid det här laget vet du det redan, eller hur?

Bara ifall du vill vara dubbelt säker, prova den här:

Die Milch ist abgelaufen. (Mjölken har gått ut.)

Ett ord om negation: om du vill negera separerbara verb, sätt nicht precis före prefixet.

Zum Beispiel skulle vi säga ”han tvättade sina händer” som:

Er wäscht sich seine Hände ab.

Om Herr Muster är lite av en slusk kan vi säga:

Er wäscht sich seine Hände nicht ab. (Han tvättar inte av sina händer.) Usch!

Tips för att lära sig och använda separerbara verb

Det är fantastiskt hur mycket datorkraft många av oss bär runt i våra fickor, väskor eller ryggsäckar nuförtiden. När du vill lära dig något är din smartphone ett bra första steg, och det är sant oavsett om du vill slå upp översättningar online eller om du vill dra nytta av de många appar som finns för att memorera ordlistor eller förstå språkregler.

Om du vill bemästra tyska separerbara verb, prova en app som Quizlet och sök efter en uppsättning flashcards om tyska separerbara prefix. Det finns gott om dem att välja bland och om du inte hittar några som passar dina exakta smaker, kan du alltid ladda upp dina egna.

Eftersom separerbara verb ofta har vanliga kärnverb är det också viktigt att lära sig dessa kärnverb och deras tillhörande betydelser. Det är något du vill göra när du lär dig ett nytt språk ändå: lär dig verben.

Du kan använda språkinlärningsprogram som Lingflix för att hitta fler exempel på hur dessa ord används på ett naturligt sätt med autentiska tyska videor. Lingflix tar autentiska videor – som musikvideor, filmtrailers, nyheter och inspirerande tal – och förvandlar dem till personliga språkinlärningslektioner. Du kan prova Lingflix gratis i 2 veckor. Kolla in webbplatsen eller ladda ner iOS-appen eller Android-appen. P.S. Klicka här för att dra nytta av vår nuvarande rea! (Gäller till slutet av denna månad.)

Lingflix låter dig också skapa multimediakortlekar för att studera dessa verb och granska dem ytterligare genom personliga quiz. Om du inte är säker på när du ska använda ett verb kan du söka efter det för att se exakt hur infödda talare skulle använda det i olika situationer.

Men om du vill fokusera mer specifikt på de separerbara verben, studera betydelserna av prefixen och prepositionerna som används i separerbara verb. För en lista, kolla in det här bra inlägget om betydelserna av tyska prefix.

Att lära sig tyska behöver inte vara svårt. Faktum är att om du tar det ett steg i taget blir det nästan ansträngningslöst.

Tyska separerbara verb kommer lätt efter att du har en god uppfattning om några kärnverb och du vet vilka prefix som separerar. Med den kunskapen i bagaget bör du kunna använda separerbara verb med självförtroende. Och innan du vet ordet av kommer din verbseparationsångest att vara ett minne blott.